avtryck

En vecka med Freja.

2011-02-15T08:17:00.000-08:00

Så hände det äntligen, sådär plötsligt planerat. Och tiden började accelerera och rusa. En vecka har skyndat förbi och du har en självklar plats hos oss. En vecka med en ny livslång kärlek. En vecka med Freja.

Väntan.

2011-01-11T09:54:00.000-08:00

Här inne vistas gissningsvis ett av världens livligaste underverk. Då vi nu nått graviditetsvecka 39 är det dessutom en stark krabat som riktar kickar mot mina revben och andra invärtes organ. På grund av de tilltagande bäckenbesvär jag haft sedan vecka 13 (vilket tillsammans med hutlösa mängder snö och halka gör att jag idag inte kan ta mig utanför dörren utan eskort), borde vetskapen om att underverket när som helst kan bestämma sig för att komma ut vara rogivande. Men att spendera all tid hemma och vänta är bland det mest frustrerande jag varit med om. Samma låsta position varje dag - inta vertikalt soffläge och gå igenom tv-tablån. Som att allt står stilla och väntar, håller andan.

Jag är redo, kom ut nu då... Annars föreligger alltså en övervägande risk för en frustrationsexplosion. Och bärandes på en extra tyngd bestående av ca 27 kilo (varav ca 3 kilo är bebis, och resten...) kan det resultera i en rejäl urladdning.

Min barnmorskan Tina har givit sitt godkännande, tidsmässigt får jag gärna föda nu. Eller igår. Men tyvärr är det varken upp till mig eller Tina. Det kan innebära ytterligare tre veckors väntan.

...och nu vill jag presentera Walter!

2010-12-07T04:34:00.000-08:00

En lagom tjurig och bitter, något äldre herre, som slänger ur sig diverse otrevligheter.

Efter att ha blivit transporterad långväga så gjorde Walter entré i vår familj på farsdag, och blev genast accepterad som ny familjemedlem. Som en liten övning inför vad som komma skall. Han fick ganska omgående inta vår nyinköpta bilbarnstol. Jag tror att han trivs. Fast det är klart, att bli lämnad i bilen över natten i 15 minusgrader gjorde honom kanske lite stel i lederna. Och på ovanligt dåligt humör. Han ser allt en aning tjurigare ut än vanligt.

Nedräkning...

2010-12-06T04:25:00.000-08:00

Det passerar i slowmotion, mitt liv. Känslan är sådan. Tröttare än tröttast tar jag mig igenom en väldigt lång väntan som nu är inne på slutspurten. 19 dagar till jul. 26 dagar till nyår. 49 dagar till bebis. Men det sistnämnda är ju inte helt säkert, bebisen kan komma med +/- 14 dagars differens från beräknad leverans. Och det är själva slutmålet för denna väntan, det finaste fina som gör att allt just nu känns uthärdligt. Den dag jag får veta vem som bökar runt i magen.

Skulle det bli en liten flicka är vi rörande överens om namn – Freja*. Följt av Alma eller Siri.

Men trots att vi har haft åtskilliga veckor att fundera över tänkbara pojknamn, har vi inte riktigt varit helt överens. Nu tror jag dock att vi har ett namn, och förhoppningsvis kommer det att passa – Theodore**. Eller Theo. Följt av Bo.

*Freja är ett kvinnonamn med fornnordiskt ursprung, med betydelsen "fru" vilket betydde"härskarinna". Freja dyrkades som kärleks- och fruktbarhetsgudinna i den fornnordiska mytologin.

**Theodore är ett grekiskt namn. Kommer av orden "theos", som betyder gud, och dõron" med betydelsen gåva. Guds gåva.

Så, låt mig presentera Freja Theodore. Här endast 18 veckor gammal och mästare på vattengymnastik, framförallt kittlande kullerbyttor. Nu är hon/han hela 34 veckor och har lärt sig dricka vatten uppochner. Vilket resulterar i hicka mest hela tiden.

Vampyren har blivit tonåring.

2010-11-06T10:53:00.000-07:00

Det var för ca tolv och ett halvt år sedan de uppdagades, de små vita hörntänderna. Den lilla vampyrens första gaddar. Vi som har delat Lucas uppväxt, under dryga tretton år av charm, har fått uppleva att de finaste egenskaper samlats i en snygg förpackning.

Årets skolfoto. 13 år och lite tonårsblek sådär.

Första oplanerade projektet.

2010-10-30T08:16:00.000-07:00

Jag blev varnad. Att vara husägare genererar åtaganden som resulterar i att överge en stor del av fritiden. Just nu är jag inte så lämpad att utföra några fysiskt påfrestande projekt, så det tyngsta lasset faller på Jimmy. För ett par veckor sedan beställde vi två kubik ved, för att kunna värma upp huset och utöka charmfaktorn hemma under vinterhalvåret. Strax därefter placerades ett par vedträn i kaminen och en brasa skulle tändas. Nu blev det inte riktigt som vi tänkt. Huset fylldes av rök som trängde ut igenom en mängd springor och skeva glaspartier. Sotaren kom och inspekterade, sotade och hittade absolut inga fel. Dock är det en gammal anordning med två 90 graders vinklar vilket gör det svårare för röken att leta sig ut vid lågtryck då det skapas ett lock i skorstenen. Rådet vi fick – elda till en början försiktigt, en liten sticka i taget.

Detta råd fungerade inte. Hur som. Efter konsultation med en kaminexpert som konstaterade att anordningen och kaminen bara var, ja… skit, kom vi fram till att den ska bytas ut. När Jimmy fått bort den märkliga konstruktionen hittade vi en fin liten kaklad hylla, typ. Kolla!

Resten av vardagsrummet har fått en gemensam prägel. Såhär ser det ut i den delen av rummet där vi slappar framför en väldigt stor tv (det är en sådan man kan kolla 3-d film på). Och förhoppningsvis myser vi även framför en värmande brasa inom kort.

Namngivning.

2010-10-28T00:55:00.000-07:00

Den vän jag känt absolut längst är Emma. Vi har delat upplevelser i ungefär 26 år. Det här året, 6:e april klockan 02.50 för att vara exakt, hände något alldeles speciellt. Emma och hennes Benjamin utökade sin lilla familj med en fantastisk Tora! I lördags var det dags för namngivningsceremoni. Jag var inte helt insatt i vad arrangemanget egentligen innebar. Kunde det kanske jämföras med ett borgligt bröllop? Jag fick veta att man kunde utforma lite efter tycke och smak.

Det blev en enkel och charmig ceremoni där de stolta föräldrarna berättade lite kring namnet, presenterade gudmor och tände ett värmande ljus. Och presenterna! En mängd färglada paket invirade i färgglada snören. Just då upplevde nog Tora att det var alla dessa snören som var höjdpunkten. De verkade falla henne i smaken. En alldeles lagom ceremoni, enligt min mening. Välkommen Tora!

2010.

2010-10-27T02:42:00.000-07:00

Sluttampen, bara 2 månader kvar innan nya årets alla överraskningar och händelser successivt tar form. Det har gått sådär lång tid igen, sedan jag var här. Och inte bara där, i nuet. Och det har hänt så mycket. Två stora händelser:

Husägare! Så är det. Ett charmigt ombyggt fritidshus på Värmdö föll oss i smaken. Det hela gick ganska fort, lite av ett spontanköp kan man säga. Där magkänslan snabbt konstaterade att detta skulle komma att bli en fin framtid.

Magen! Jodå, den växer och lever sitt egna liv. Eller snarare den där inne gör det. Lever om, sträcker på sig, sparkar och spjärnar. Det är det fina i allt, att känna ett mönster som visuellt inte visar sig innan januari. Den 23:e är det sagt att leveransen bör ske. Preliminärt så klart. Jag är i vecka 28, och har varit gravid en evighet, det är så det känns.

Loppisfynd till Anna!

2009-09-22T04:49:00.000-07:00

På ett rörigt loppisbord krävs ett tränat öga för att hitta det där speciella som man ofta inte ens vet att man söker. Jag har inte det tränade ögat, men det här smycket fick mig att tänka på en nära vän. Och då måste det vara en bra gåva.

Lite jobb.

2009-09-19T06:20:00.000-07:00

I veckan öppnade KungSängen sin tjugoandra butik. Den här gången i Kalmar. En fin stad som jag inte hann ta del av mer än genom bilrutan på väg till Hansa City där butiken ligger. Utöver arbetspassen mellan cirka åtta och halv tolv var det hotellet som gällde. Varva ner efter de långa arbetspassen med ett glas vin och sedan sova. Hotellet var urmysrigt och frukostbuffé på hotell är ju alltid hur gott som helst. Dessutom fick jag ett dubbelrum, med blommig charm.

På gården fanns en fontän, och i den simmade en gul anka. Riktigt gulligt.

Överraskning med höstkaraktär!

2009-09-14T01:13:00.000-07:00

Dessa härliga höstkantareller befann sig på mitt skrivbord när jag anlände till jobbet idag! Vilken god överraskning, tack Linda!

Att påbörja sitt 31:a år.

2009-09-14T00:44:00.000-07:00

Kan se ut ungefär såhär. Munkar, kaffe och en resa till Rom! Det är inte jag som har fyllt år, utan jag som grattat. I söndags fyllde fina Jimmy 30 år.

Smygstartade firandet gjorde vi redan i lördags, tillsammans med släkten. Eller snarare två släkter som vill fira det stora i att den underbara sonen, brodern, morbrodern, barnbarnet, svärsonen och pojkvännen fyller 30 år. För det är stort, som att kliva över en osynlig tröskel vilken är olika hög beroende på vem som ska kliva över. Beroende på vart man befinner sig i livet, vilka erfarenheter som bärs med, vad man söker och tycker sig ha uppnått. Kanske är just 30 strecket en påtaglig symbol för allt detta.

Kvällen var glad och alla trivdes, precis som det ska vara med människor som står nära.

Kunskapens frukt är god

2009-09-10T05:03:00.000-07:00

...just den här var dock en aning omogen.

Oavtalat möte.

2009-09-09T02:15:00.000-07:00

Det händer att jag får besök på jobbet. Vid vissa tillfällen rör det sig om ett bortglömt möte. Men efter att ha erbjudit den bortglömda ett besök hos kaffeautomaten, och efter en stund av socialt luskande småprat, har ärendet för mötet nystats upp.

Under några dagar har jag haft en oinbjuden återkommande gäst. Jag tror att just den här gästen har ett specifikt ärende. Den har för vana att slå sig ner vid mig intill fönsterkarmen, ivrigt viftande och med blicken fäst mot himlen. Jag trodde att den ville känna luften under vingarna så jag släppte ut den. Morgonen därpå var den tillbaka. Eller så är det flera, identiska och jag kan inte se olikheterna. Nu sitter den här igen, kanske vill den visa mig något.

Bröllopsvirus.

2009-08-31T03:08:00.000-07:00

Mina vänner växer in i nya faser som livet erbjuder. Utvecklas i det som ständigt pågår. Rastlöshet har ersatts av trygghet, nyfikenheten har valt inriktning – livet tar en ny vändning. Underverk tar form, ges utrymme i vardagen för att berika, lära känna och hävda sin självklara plats. Den där känslan av att allt faller på plats gör sig påmind, att efter diverse olika livserfarenheter mötas och hitta hem. Anna och Calles allra finaste Juni, ett av vårens charmiga underverk.

Kärleken frodas denna sensommar. Den har lurpassat i luften och drabbat många i min direkta närhet. Ett smittsamt bröllopsvirus. Efter fastställandet av detta virus brukar förloppet för de drabbade innehålla symptom så som lyckorus, stress och nervositet. Utgången är ett slags ställningstagande, att just nu är vår kärlek evig. Något att dela med utvalda. Jag är tacksam att jag får vara en av dem. Att ni valt mig att ta del av er lycka, så som jag har valt er att dela min.

Att få uppleva bröllop genererar en så fantastisk glädje hos alla närvarande - Tack!

Det här med sängar.

2009-08-28T05:37:00.000-07:00

De genomsyrar min vardag, och jag trivs. Säkert har få kunnat undgå reklamfilmerna som rullat en aning för länge, men med en viss charm och okonstlad ärlighet lyckats positionera KungSängen som en erkänd aktör på marknaden. I anslutning till huvudfabriken ligger HK. Där tillbringar jag min vardag.

Hemma vill jag komma överens med vår säng, och jag tror att en givande relation skapats efter att vi känt av varandras former under en tid. Hur den ljudlöst kan få mig att inta den för tillfället mest lämpade ställningen, beroende på situation då. Alltså, en skön tv-pose är att höja huvudändan något mer än fotändan. Att mysa i sängen med en bok bekvämt, kan ju innebära en annan ställning.

Ställbart - när man vill ligga skönt i alla lägen. Vi är helt klart nöjda, Jimmy och jag.

Jag har varit någon annanstans.

2009-08-28T02:48:00.000-07:00

Det handlar om något så enkelt som livet. Ett mysterium som har ett oändligt antal frågeställningar, och ännu fler svar per fråga. Vägar som förgrenar sig, växer ihop och utvecklas. Där har jag alltså befunnit mig de senaste två åren, tillsammans med ett borttappat lösenord. Så plötsligt fanns det där igen. Som om minnet tyckte att det var dags. Nu ska jag försöka att dela med mig av livet, av stort som smått.

Oh, jag måste få berätta! Jag mår väldigt bra och jag tror att alla som har en given plats i mitt liv har märkt av detta. Det handlar om att hitta hem. Jag har gjort det nu. Hittat någon som fått mig att landa. Min Jimmy har delat mitt liv under ett år.

After work med talented Mr Ripley

2007-08-08T04:22:00.000-07:00

Så här trevligt har vi det en helt vanlig sommarkväll på debasers uteservering! Väldigt vardagslyxigt vilket känns viktigt nu när höstluften ligger nära. Kollegor, vänner, grannar, systrar och så Ripley. Nu är min kunskap om djursläktet väldigt begränsad, detta är min absolut första erfarenhet av en knähund (nästintill tvångsplacerad i mitt knä av husse Kim). Men visst var det lite mysigt. Och även om Jenny (den lockiga) känns betydligt mer avslappnad, ser jag inte alltför obekväm ut.

Just den här kvällen var det extra bra att ha en sådan begåvad jack russel terrier i sällskapet. Vi fick nämligen våra nerver prövade av en alldeles för närliggande råtta. Några av oss vägrade länge att sätta ner fötterna på marken och servitrisen vidhöll att det här med att städa undan halvdöda råttor inte stod med som arbetsuppgift i anställningsavtalet. Det måste även tilläggas att råttan inte uppenbarade sig på debaser, utan på ett närliggande sunkhak vilket vi hade valt att starta kvällen på.

Vaxholm 070803-05

2007-08-06T07:15:00.000-07:00

Efter första arbetsveckan kändes det som en extrem lyx att få förlänga semesterkänslan med en helg på Vaxholm. Jag och Jenny tog båten ut efter jobbet och mötte upp Maja som redan befann sig på holmen. Ytterligare en helt otroligt galen och rolig helg. 3 tjejer och en lägenhet blandades med massor av vin, god mat, sol, bad och trevliga människor. Och dans! Kan inte minnas när jag senast dansade så mycket att jag dagen efter kunde känna en antydan till träningsvärk, och nu erkänner jag alltså att jag väldigt sällan motionerar. I princip aldrig.

Jag ställer mig återigen frågande till hur det kommer sig att tiden för återhämtning efter en sådan här helg varar så onödigt länge. När skedde detta fenomen? ...åldersnoja, jag? Inte!

Tack Vaxholm för den här gången, kanske kommer vi åter i september!

Sushifrossa

2007-08-01T14:44:00.000-07:00

...kan se ut så här. Sushi a´la Emma och Jenny. Visst är det så med hemlagad mat, att den alltid är extra god.

Oops, fisken slet sig...

Säg aaaaavokado!

Min vän Emma har jag hängt med sedan dagis, sedan den tiden då vi kastade sand på varandra över sandlådorna och dagisfröknarna kunde bli hemskt arga. Vi har vuxit upp tillsammans. Vi delar en hel hög av minnen som vi tycker om att påminna varandra om. Som när jag försökte förgifta Emma med ost, eller när Emma utan min vetskap sålde mina hårfärgspennor för att tjäna sig en hacka... minnen av glädje, sorg, lycka och frustration. Tror nog att vi har tagit del av varandras samtliga sinnesstämningar som vi någonsin befunnit oss i. Ibland har det gått långa perioder då vi inte träffats. Men det är så med nära vänner, att det alltid är så himla mysigt att plocka upp den där tråden precis på samma plats vi lämnade den. När vi umgås kan vi bara vara, det är okomplicerat och tryggt. Tack för en som alltid jättefin kväll!

Roadtrip to Gagnef – 070728/29

2007-08-01T14:39:00.000-07:00

Jag hade gärna delat med mig av den här fantastiskt galna resan i form av bilder, men då min telefon under natten drabbades av en akut fuktskada kan jag bara hoppas att den torkar inombords och att bilderna överlevt den traumatiska händelsen. Några bilder kan dock spanas in hos jennypeny, Blondies blog.

Jag funderade länge på att åka till Gagnef för att besöka festivalen, men trodde inte att tiden skulle tillåta en sådan utflykt. Men, efter några glas vin på Majas balkong framförde jag min önskan och plötsligt kunde vi bara se möjligheter. Jag och Maja bestämde att det var dags att besöka dalarna och tog genast fram telefonen och ringde upp Jenny. Efter en något skeptisk och frågande inställning, när vi lyckades förmedla att vi dagen efter skulle packa in oss i Majas bil och dra till Gagnef, kunde Jenny inte motstå detta unika erbjudande! En vidkommande fråga var naturligtvis hur vi skulle spendera de få sömntimmar som eventuellt skulle komma att behövas. Som av en händelse var en vän till Maja på väg hem från dalarna, med ett tält i bagageluckan. Vi möttes upp längst vägen och baxade in tältet bland övriga nödvändigheter som vi för säkerhetsskull tagit med. Till exempel en uppblåst rosa badring samt en duschslang...? Tältet kom vi oss aldrig för att resa. Framåt småtimmarna vek vi ihop oss i bilen, att sedan några få timmar senare räta ut armar, ben och en ond rygg var något som fick ta sin tid.

Känns fortfarande som att jag har några timmar kvar att sova igen. En perfekt avslutning på semestern, det var längesedan jag skrattade så mycket. En skön festival, med härliga människor och bra band. Varmt tack för att vi fick glida in på Morte-listan! Grym spelning och trevligt sällskap!

Ps. Senaste festivalen jag besökte var Lollipop 1997, kanske 19 år är en mer lämplig ålder när det gäller att hantera sviterna efter festivallivet. Ds

Åfallet

2007-07-26T01:02:00.000-07:00

…är namnet på en plats där en å en gång i tiden mötte ett fall. I Åfallet spenderade vi några dagar av lugn.

Efter endast några få kast från bryggan drog min syster upp en abborre på ca 2 kilo. Och efter tre dagar av tålmodigt fiske var det bara att konstatera att varken abborre, gös eller gädda ville luras av mitt drag. Jag fick nöja mig med bottennapp.

We rock!

2007-07-19T13:23:00.000-07:00

Räddningen för regniga sommardagar visade sig vara Guitar hero 2.

Efter att ha provat detta beroendeframkallande och fantastiskt roliga tidsfördriv hos våra grannar blev vi smått besatta spelgalningar och rusade till Webhallen för att införskaffa spelet. Rock on!!

Krogen nästa

2007-07-18T07:15:00.000-07:00

Min son har under en tid funderat på det här med krogen. Vad är det för ett ställe, vad gör man där och hur ser det ut. Att jag säger att det är detsamma som att gå på restaurang godkänns inte som svar. Det måste enligt Lucas upplevas. Så, i kväll ska jag introducera honom för Debasers uteservering. Där ska vi träffa min vän Anna och under några timmar studera vad som kännetecknar en krog, en avslappnad miljö som ger en inblick i en liten del av vuxenlivet.

Som i kväll inkluderar Coca-cola och jordnötter.

Chiliärta?

2007-07-11T03:46:00.001-07:00

Då solen envist håller sig gömd vägrar min chiliplantas frukt bli större än som små ärtor. Rätt gulligt, men totalt värdelöst för min matlagning. Så kom igen nu, min fiskgryta, cannelloni samt övriga maträtter väntar!

Solenergi med tillhörande solbränna och fräknar efterlyses.

Skorensning

2007-07-09T04:12:00.000-07:00

...inser nu att jag inte har ett akut behov av fler par skor.

Över sommaren ska jag nog klara mig med de jag har. Hittade tre par i garderoben vilka jag införskaffat vid tillfälle, efter inköpen har de legat bortglömda och övergivna längst in i klädkammaren. Nu får de trängas på min alltför minimala skohylla. Risk för översvämning, eller ja, de har ju redan svämmat över…
På hyllorna i klädkammaren vistas ungefär lika många par skor och stövlar. Dags för skorensning!

Mina grannar fick oväntat besök - igen

2007-07-07T01:53:00.000-07:00

…eller så var det väntat.

Jag har tidigare berättat om det äldre paret som bor i huset tvärs över gatan. I går kväll var det dags igen. Utöver det dagliga nedlåtande och kränkande skrikandet på sin karl, gick kvinnan återigen till fysisk attack. Jag ringde polisen som kom relativt snabbt den här gången. När de väl lyckats ta sig in i porten och upp till lägenheten visade det sig att paret rymt – ner i källaren.

Efter drygt en timme kom poliserna ut och har då fått ta del av parets liv som uppenbarligen innefattar en lång och hemsk historia. Poliserna kom ut med en förståelse för kvinnans/parets beteende. Exakt vad de fått höra berättade de naturligtvis inte.

Jag fortsätter hoppas att paret får hjälp, vilket de verkar vara i stort behov av.

Och jag ser fram emot att kunna avnjuta en latte på min balkong utan att behöva lyssna till den ständigt pågående klagosången från kvinnan i huset på andra sidan gatan.

Försover mig något

2007-07-06T02:26:00.000-07:00

Hinner med bussen. Matchar in tunnelbanan. I rulltrappan träffar jag min vän Micke som arbetar i samma hus som jag. Trötta, på jakt efter frukost, släntrar vi in på 7-Eleven. På vägen dit ser vi i ögonvrån en enorm kanin som pratar i mobiltelefon, och i höger tass håller den ett rött paraply. På vägen därifrån är kaninen på väg mot Stureplan.

En helt vanlig fredagsmorgon kan det se ut så här utanför vårt jobb!

Foto: Mikael Keysendal

Känslokaos

2007-07-05T15:27:00.000-07:00

Hoptvinnade. Intrasslande. Nysta ut. Betrakta. Sortera.

Jag har under året samlat på mig alltför många obearbetade känslor. De har haft en förmåga att ständigt trassla in sig i mitt hår för att sedan forma hoptvinnade knutar som givit mig en molande huvudvärk. Ibland har jag gjort tafatta försök att nysta ut tovorna, för att få en chans att betrakta dem var för sig, och därefter sortera.

Ta tillvara, och sålla bort.

Allmäntillstånd

2007-07-05T01:04:00.000-07:00

Symptom: Mår illa. Konstant trött. Huvudvärk. Humörsvängningar. Vill gråta.

Diagnos: ?

My precious

2007-07-04T07:05:00.001-07:00

Jag har under en tid avverkat secondhandbutiker, varuhus och små skärgårdsbodar med handgjorda smycken för att hitta just den ringen. Jag kan inte precisera exakt hur den ska se ut, men nu har jag hittat en som får duga tillsvidare. Realisation 5 kr!

Jag ger upp

2007-07-04T04:25:00.000-07:00

Efter en intensiv jakt har det visat sig att sommarens hetaste solglasögon är spårlöst försvunna. Istället får jag nöja mig med förra årets modell.

Men visst är de rätt snygga?

Ett stundande tillstånd

2007-07-04T04:06:00.000-07:00

...snart är det dags för sommarlov! Min son har börjat sitt. Jag har två dagar kvar. Vi tjuvstartade semesterkänslan med en picknick på Hellasgården härom kvällen. Välbehövligt lugn i en annars så turbulent vardag.

Sa du att hon...?

2007-07-04T00:37:00.000-07:00

Ett fint nybyggt hus, beläget på en pittoresk och lugn bruksgata, med tillhörande entusiastiska och glada nyinflyttade. Så hade jag tänkt mig mina nya grannar. Jag hade fel.

Det har flyttat in ett äldre par i det nybyggda huset mitt över gatan. Från min balkong har jag full insyn in i deras lägenhet. Skulle gissa att paret är i 70 års åldern, så jag trodde inte att de skulle ha så mycket att tillföra mina sporadiska men välbehövliga cigarettpauser. Från första dagen jag noterade att de hade flyttat in, har kvinnan gapat och fört groteskt mycket liv. Och personen som får ta emot hennes utbrott är hennes karl. För några dagar sedan såg jag denna kvinna, knäa och slå sin man. Såg jag i syne? Nejdå, efter en stund upprepades slagen. Jaha, då var det bara att ta upp luren och ringa polisen.

Jo, det är så att min granne... Jag blev runtkopplad. Berättade vad jag sett för tre olika personer, och hur reagerade polisen? Jo, genom att säga: Ja, vad som är våldsamt för oss kanske inte...? Sa du att hon...? De kanske har varit gifta länge... Ja, vi får se om någon mer ringer in. Jag frågade lite försynt om det då är helt ok att mannen, som förmodligen är dement eller liknande, får ta emot slagen även i fortsättningen? Och om de tycker att jag bör ringa igen om det trappas upp? Ja, det kan du göra. Jag har noterat att du ringt. Tack och hej.

Står med luren i handen, galet frustrerad och frågande. Vad hade hänt om det var kvinnan som blev misshandlad? Förmodligen hade polisen kommit inom 5 minuter. Den natten tokrökte jag på balkongen, och försökte vaka över djävulen förklädd till 70 årig kvinna.

Natten efter upprepades proceduren. Jag sprang ner till grannen under mig och berättade att kvinnan var på sin karl igen. Vi tog varsin telefon och ringde till polisen. Den här gången kom de efter ca en timme. Puh.

Enligt polisen handlar det om ett par som levt tillsammans länge. De har en lång historia, där allt inte står rätt till. Och att paret inte tänker sära på sig framgår tydligt. Nu kopplas soc in, och jag hoppas att de får den hjälp de behöver. Under tiden kommer säkerligen detta att upprepas.

Jo, ytterligare en helt absurd sak! Min granne, som tillsammans med mig gjorde en anmälan, hade gäster häromdagen. Hon blev helt paff när hon upptäckte att de blev iakttagna och fotograferade av kvinnan i det nybyggda huset på andra sidan gatan.

Kanske dags för mig att flytta, igen.

Oh yes, I am connected!

2007-07-03T04:49:00.000-07:00

Jag har återigen kontakt med omvärlden! Det tackar jag Micke x 2 för, som genom sitt gedigna intresse för datorer (och mig såklart ;-) kunde lokalisera felet. Tusen tack!