Loppisfynd till Anna!

På ett rörigt loppisbord krävs ett tränat öga för att hitta det där speciella som man ofta inte ens vet att man söker. Jag har inte det tränade ögat, men det här smycket fick mig att tänka på en nära vän. Och då måste det vara en bra gåva.

Lite jobb.

I veckan öppnade KungSängen sin tjugoandra butik. Den här gången i Kalmar. En fin stad som jag inte hann ta del av mer än genom bilrutan på väg till Hansa City där butiken ligger. Utöver arbetspassen mellan cirka åtta och halv tolv var det hotellet som gällde. Varva ner efter de långa arbetspassen med ett glas vin och sedan sova. Hotellet var urmysrigt och frukostbuffé på hotell är ju alltid hur gott som helst. Dessutom fick jag ett dubbelrum, med blommig charm.






På gården fanns en fontän, och i den simmade en gul anka. Riktigt gulligt.

Överraskning med höstkaraktär!

Dessa härliga höstkantareller befann sig på mitt skrivbord när jag anlände till jobbet idag! Vilken god överraskning, tack Linda!

Att påbörja sitt 31:a år.

Kan se ut ungefär såhär. Munkar, kaffe och en resa till Rom! Det är inte jag som har fyllt år, utan jag som grattat. I söndags fyllde fina Jimmy 30 år.

Smygstartade firandet gjorde vi redan i lördags, tillsammans med släkten. Eller snarare två släkter som vill fira det stora i att den underbara sonen, brodern, morbrodern, barnbarnet, svärsonen och pojkvännen fyller 30 år. För det är stort, som att kliva över en osynlig tröskel vilken är olika hög beroende på vem som ska kliva över. Beroende på vart man befinner sig i livet, vilka erfarenheter som bärs med, vad man söker och tycker sig ha uppnått. Kanske är just 30 strecket en påtaglig symbol för allt detta.

Kvällen var glad och alla trivdes, precis som det ska vara med människor som står nära.

Kunskapens frukt är god

...just den här var dock en aning omogen.

Oavtalat möte.

Det händer att jag får besök på jobbet. Vid vissa tillfällen rör det sig om ett bortglömt möte. Men efter att ha erbjudit den bortglömda ett besök hos kaffeautomaten, och efter en stund av socialt luskande småprat, har ärendet för mötet nystats upp.

Under några dagar har jag haft en oinbjuden återkommande gäst. Jag tror att just den här gästen har ett specifikt ärende. Den har för vana att slå sig ner vid mig intill fönsterkarmen, ivrigt viftande och med blicken fäst mot himlen. Jag trodde att den ville känna luften under vingarna så jag släppte ut den. Morgonen därpå var den tillbaka. Eller så är det flera, identiska och jag kan inte se olikheterna. Nu sitter den här igen, kanske vill den visa mig något.