tisdag 15 februari 2011

En vecka med Freja.

















Så hände det äntligen, sådär plötsligt planerat. Och tiden började accelerera och rusa. En vecka har skyndat förbi och du har en självklar plats hos oss. En vecka med en ny livslång kärlek. En vecka med Freja.

tisdag 11 januari 2011

Väntan.























Här inne vistas gissningsvis ett av världens livligaste underverk. Då vi nu nått graviditetsvecka 39 är det dessutom en stark krabat som riktar kickar mot mina revben och andra invärtes organ. På grund av de tilltagande bäckenbesvär jag haft sedan vecka 13 (vilket tillsammans med hutlösa mängder snö och halka gör att jag idag inte kan ta mig utanför dörren utan eskort), borde vetskapen om att underverket när som helst kan bestämma sig för att komma ut vara rogivande. Men att spendera all tid hemma och vänta är bland det mest frustrerande jag varit med om. Samma låsta position varje dag - inta vertikalt soffläge och gå igenom tv-tablån. Som att allt står stilla och väntar, håller andan.

Jag är redo, kom ut nu då... Annars föreligger alltså en övervägande risk för en frustrationsexplosion. Och bärandes på en extra tyngd bestående av ca 27 kilo (varav ca 3 kilo är bebis, och resten...) kan det resultera i en rejäl urladdning.

Min barnmorskan Tina har givit sitt godkännande, tidsmässigt får jag gärna föda nu. Eller igår. Men tyvärr är det varken upp till mig eller Tina. Det kan innebära ytterligare tre veckors väntan.

tisdag 7 december 2010

...och nu vill jag presentera Walter!























En lagom tjurig och bitter, något äldre herre, som slänger ur sig diverse otrevligheter.

Efter att ha blivit transporterad långväga så gjorde Walter entré i vår familj på farsdag, och blev genast accepterad som ny familjemedlem. Som en liten övning inför vad som komma skall. Han fick ganska omgående inta vår nyinköpta bilbarnstol. Jag tror att han trivs. Fast det är klart, att bli lämnad i bilen över natten i 15 minusgrader gjorde honom kanske lite stel i lederna. Och på ovanligt dåligt humör. Han ser allt en aning tjurigare ut än vanligt.

måndag 6 december 2010

Nedräkning...

Det passerar i slowmotion, mitt liv. Känslan är sådan. Tröttare än tröttast tar jag mig igenom en väldigt lång väntan som nu är inne på slutspurten. 19 dagar till jul. 26 dagar till nyår. 49 dagar till bebis. Men det sistnämnda är ju inte helt säkert, bebisen kan komma med +/- 14 dagars differens från beräknad leverans. Och det är själva slutmålet för denna väntan, det finaste fina som gör att allt just nu känns uthärdligt. Den dag jag får veta vem som bökar runt i magen.

Skulle det bli en liten flicka är vi rörande överens om namn – Freja*. Följt av Alma eller Siri.

Men trots att vi har haft åtskilliga veckor att fundera över tänkbara pojknamn, har vi inte riktigt varit helt överens. Nu tror jag dock att vi har ett namn, och förhoppningsvis kommer det att passa – Theodore**. Eller Theo. Följt av Bo.

*Freja är ett kvinnonamn med fornnordiskt ursprung, med betydelsen "fru" vilket betydde"härskarinna". Freja dyrkades som kärleks- och fruktbarhetsgudinna i den fornnordiska mytologin.

**Theodore är ett grekiskt namn. Kommer av orden "theos", som betyder gud, och dõron" med betydelsen gåva. Guds gåva.












Så, låt mig presentera Freja Theodore. Här endast 18 veckor gammal och mästare på vattengymnastik, framförallt kittlande kullerbyttor. Nu är hon/han hela 34 veckor och har lärt sig dricka vatten uppochner. Vilket resulterar i hicka mest hela tiden.

lördag 6 november 2010

Vampyren har blivit tonåring.

















Det var för ca tolv och ett halvt år sedan de uppdagades, de små vita hörntänderna. Den lilla vampyrens första gaddar. Vi som har delat Lucas uppväxt, under dryga tretton år av charm, har fått uppleva att de finaste egenskaper samlats i en snygg förpackning.



















Årets skolfoto. 13 år och lite tonårsblek sådär.

lördag 30 oktober 2010

Första oplanerade projektet.

Jag blev varnad. Att vara husägare genererar åtaganden som resulterar i att överge en stor del av fritiden. Just nu är jag inte så lämpad att utföra några fysiskt påfrestande projekt, så det tyngsta lasset faller på Jimmy. För ett par veckor sedan beställde vi två kubik ved, för att kunna värma upp huset och utöka charmfaktorn hemma under vinterhalvåret. Strax därefter placerades ett par vedträn i kaminen och en brasa skulle tändas. Nu blev det inte riktigt som vi tänkt. Huset fylldes av rök som trängde ut igenom en mängd springor och skeva glaspartier. Sotaren kom och inspekterade, sotade och hittade absolut inga fel. Dock är det en gammal anordning med två 90 graders vinklar vilket gör det svårare för röken att leta sig ut vid lågtryck då det skapas ett lock i skorstenen. Rådet vi fick – elda till en början försiktigt, en liten sticka i taget.

Detta råd fungerade inte. Hur som. Efter konsultation med en kaminexpert som konstaterade att anordningen och kaminen bara var, ja… skit, kom vi fram till att den ska bytas ut. När Jimmy fått bort den märkliga konstruktionen hittade vi en fin liten kaklad hylla, typ. Kolla!
























Resten av vardagsrummet har fått en gemensam prägel. Såhär ser det ut i den delen av rummet där vi slappar framför en väldigt stor tv (det är en sådan man kan kolla 3-d film på). Och förhoppningsvis myser vi även framför en värmande brasa inom kort.

torsdag 28 oktober 2010

Namngivning.

Den vän jag känt absolut längst är Emma. Vi har delat upplevelser i ungefär 26 år. Det här året, 6:e april klockan 02.50 för att vara exakt, hände något alldeles speciellt. Emma och hennes Benjamin utökade sin lilla familj med en fantastisk Tora! I lördags var det dags för namngivningsceremoni. Jag var inte helt insatt i vad arrangemanget egentligen innebar. Kunde det kanske jämföras med ett borgligt bröllop? Jag fick veta att man kunde utforma lite efter tycke och smak.

Det blev en enkel och charmig ceremoni där de stolta föräldrarna berättade lite kring namnet, presenterade gudmor och tände ett värmande ljus. Och presenterna! En mängd färglada paket invirade i färgglada snören. Just då upplevde nog Tora att det var alla dessa snören som var höjdpunkten. De verkade falla henne i smaken. En alldeles lagom ceremoni, enligt min mening. Välkommen Tora!

onsdag 27 oktober 2010

2010.

Sluttampen, bara 2 månader kvar innan nya årets alla överraskningar och händelser successivt tar form. Det har gått sådär lång tid igen, sedan jag var här. Och inte bara där, i nuet. Och det har hänt så mycket. Två stora händelser:

Husägare! Så är det. Ett charmigt ombyggt fritidshus på Värmdö föll oss i smaken. Det hela gick ganska fort, lite av ett spontanköp kan man säga. Där magkänslan snabbt konstaterade att detta skulle komma att bli en fin framtid.



Magen! Jodå, den växer och lever sitt egna liv. Eller snarare den där inne gör det. Lever om, sträcker på sig, sparkar och spjärnar. Det är det fina i allt, att känna ett mönster som visuellt inte visar sig innan januari. Den 23:e är det sagt att leveransen bör ske. Preliminärt så klart. Jag är i vecka 28, och har varit gravid en evighet, det är så det känns.

tisdag 22 september 2009

Loppisfynd till Anna!


På ett rörigt loppisbord krävs ett tränat öga för att hitta det där speciella som man ofta inte ens vet att man söker. Jag har inte det tränade ögat, men det här smycket fick mig att tänka på en nära vän. Och då måste det vara en bra gåva.

lördag 19 september 2009

Lite jobb.

I veckan öppnade KungSängen sin tjugoandra butik. Den här gången i Kalmar. En fin stad som jag inte hann ta del av mer än genom bilrutan på väg till Hansa City där butiken ligger. Utöver arbetspassen mellan cirka åtta och halv tolv var det hotellet som gällde. Varva ner efter de långa arbetspassen med ett glas vin och sedan sova. Hotellet var urmysrigt och frukostbuffé på hotell är ju alltid hur gott som helst. Dessutom fick jag ett dubbelrum, med blommig charm.






På gården fanns en fontän, och i den simmade en gul anka. Riktigt gulligt.