onsdag 8 augusti 2007

After work med talented Mr Ripley






Så här trevligt har vi det en helt vanlig sommarkväll på debasers uteservering! Väldigt vardagslyxigt vilket känns viktigt nu när höstluften ligger nära. Kollegor, vänner, grannar, systrar och så Ripley. Nu är min kunskap om djursläktet väldigt begränsad, detta är min absolut första erfarenhet av en knähund (nästintill tvångsplacerad i mitt knä av husse Kim). Men visst var det lite mysigt. Och även om Jenny (den lockiga) känns betydligt mer avslappnad, ser jag inte alltför obekväm ut.

Just den här kvällen var det extra bra att ha en sådan begåvad jack russel terrier i sällskapet. Vi fick nämligen våra nerver prövade av en alldeles för närliggande råtta. Några av oss vägrade länge att sätta ner fötterna på marken och servitrisen vidhöll att det här med att städa undan halvdöda råttor inte stod med som arbetsuppgift i anställningsavtalet. Det måste även tilläggas att råttan inte uppenbarade sig på debaser, utan på ett närliggande sunkhak vilket vi hade valt att starta kvällen på.

måndag 6 augusti 2007

Vaxholm 070803-05

Efter första arbetsveckan kändes det som en extrem lyx att få förlänga semesterkänslan med en helg på Vaxholm. Jag och Jenny tog båten ut efter jobbet och mötte upp Maja som redan befann sig på holmen. Ytterligare en helt otroligt galen och rolig helg. 3 tjejer och en lägenhet blandades med massor av vin, god mat, sol, bad och trevliga människor. Och dans! Kan inte minnas när jag senast dansade så mycket att jag dagen efter kunde känna en antydan till träningsvärk, och nu erkänner jag alltså att jag väldigt sällan motionerar. I princip aldrig.

Jag ställer mig återigen frågande till hur det kommer sig att tiden för återhämtning efter en sådan här helg varar så onödigt länge. När skedde detta fenomen? ...åldersnoja, jag? Inte!



Tack Vaxholm för den här gången, kanske kommer vi åter i september!

onsdag 1 augusti 2007

Sushifrossa

...kan se ut så här. Sushi a´la Emma och Jenny. Visst är det så med hemlagad mat, att den alltid är extra god.


Oops, fisken slet sig...


Säg aaaaavokado!

Min vän Emma har jag hängt med sedan dagis, sedan den tiden då vi kastade sand på varandra över sandlådorna och dagisfröknarna kunde bli hemskt arga. Vi har vuxit upp tillsammans. Vi delar en hel hög av minnen som vi tycker om att påminna varandra om. Som när jag försökte förgifta Emma med ost, eller när Emma utan min vetskap sålde mina hårfärgspennor för att tjäna sig en hacka... minnen av glädje, sorg, lycka och frustration. Tror nog att vi har tagit del av varandras samtliga sinnesstämningar som vi någonsin befunnit oss i. Ibland har det gått långa perioder då vi inte träffats. Men det är så med nära vänner, att det alltid är så himla mysigt att plocka upp den där tråden precis på samma plats vi lämnade den. När vi umgås kan vi bara vara, det är okomplicerat och tryggt. Tack för en som alltid jättefin kväll!

Roadtrip to Gagnef – 070728/29

Jag hade gärna delat med mig av den här fantastiskt galna resan i form av bilder, men då min telefon under natten drabbades av en akut fuktskada kan jag bara hoppas att den torkar inombords och att bilderna överlevt den traumatiska händelsen. Några bilder kan dock spanas in hos jennypeny, Blondies blog.

Jag funderade länge på att åka till Gagnef för att besöka festivalen, men trodde inte att tiden skulle tillåta en sådan utflykt. Men, efter några glas vin på Majas balkong framförde jag min önskan och plötsligt kunde vi bara se möjligheter. Jag och Maja bestämde att det var dags att besöka dalarna och tog genast fram telefonen och ringde upp Jenny. Efter en något skeptisk och frågande inställning, när vi lyckades förmedla att vi dagen efter skulle packa in oss i Majas bil och dra till Gagnef, kunde Jenny inte motstå detta unika erbjudande! En vidkommande fråga var naturligtvis hur vi skulle spendera de få sömntimmar som eventuellt skulle komma att behövas. Som av en händelse var en vän till Maja på väg hem från dalarna, med ett tält i bagageluckan. Vi möttes upp längst vägen och baxade in tältet bland övriga nödvändigheter som vi för säkerhetsskull tagit med. Till exempel en uppblåst rosa badring samt en duschslang...? Tältet kom vi oss aldrig för att resa. Framåt småtimmarna vek vi ihop oss i bilen, att sedan några få timmar senare räta ut armar, ben och en ond rygg var något som fick ta sin tid.

Känns fortfarande som att jag har några timmar kvar att sova igen. En perfekt avslutning på semestern, det var längesedan jag skrattade så mycket. En skön festival, med härliga människor och bra band. Varmt tack för att vi fick glida in på Morte-listan! Grym spelning och trevligt sällskap!

Ps. Senaste festivalen jag besökte var Lollipop 1997, kanske 19 år är en mer lämplig ålder när det gäller att hantera sviterna efter festivallivet. Ds