Första oplanerade projektet.

Jag blev varnad. Att vara husägare genererar åtaganden som resulterar i att överge en stor del av fritiden. Just nu är jag inte så lämpad att utföra några fysiskt påfrestande projekt, så det tyngsta lasset faller på Jimmy. För ett par veckor sedan beställde vi två kubik ved, för att kunna värma upp huset och utöka charmfaktorn hemma under vinterhalvåret. Strax därefter placerades ett par vedträn i kaminen och en brasa skulle tändas. Nu blev det inte riktigt som vi tänkt. Huset fylldes av rök som trängde ut igenom en mängd springor och skeva glaspartier. Sotaren kom och inspekterade, sotade och hittade absolut inga fel. Dock är det en gammal anordning med två 90 graders vinklar vilket gör det svårare för röken att leta sig ut vid lågtryck då det skapas ett lock i skorstenen. Rådet vi fick – elda till en början försiktigt, en liten sticka i taget.

Detta råd fungerade inte. Hur som. Efter konsultation med en kaminexpert som konstaterade att anordningen och kaminen bara var, ja… skit, kom vi fram till att den ska bytas ut. När Jimmy fått bort den märkliga konstruktionen hittade vi en fin liten kaklad hylla, typ. Kolla!
























Resten av vardagsrummet har fått en gemensam prägel. Såhär ser det ut i den delen av rummet där vi slappar framför en väldigt stor tv (det är en sådan man kan kolla 3-d film på). Och förhoppningsvis myser vi även framför en värmande brasa inom kort.

Namngivning.

Den vän jag känt absolut längst är Emma. Vi har delat upplevelser i ungefär 26 år. Det här året, 6:e april klockan 02.50 för att vara exakt, hände något alldeles speciellt. Emma och hennes Benjamin utökade sin lilla familj med en fantastisk Tora! I lördags var det dags för namngivningsceremoni. Jag var inte helt insatt i vad arrangemanget egentligen innebar. Kunde det kanske jämföras med ett borgligt bröllop? Jag fick veta att man kunde utforma lite efter tycke och smak.

Det blev en enkel och charmig ceremoni där de stolta föräldrarna berättade lite kring namnet, presenterade gudmor och tände ett värmande ljus. Och presenterna! En mängd färglada paket invirade i färgglada snören. Just då upplevde nog Tora att det var alla dessa snören som var höjdpunkten. De verkade falla henne i smaken. En alldeles lagom ceremoni, enligt min mening. Välkommen Tora!

2010.

Sluttampen, bara 2 månader kvar innan nya årets alla överraskningar och händelser successivt tar form. Det har gått sådär lång tid igen, sedan jag var här. Och inte bara där, i nuet. Och det har hänt så mycket. Två stora händelser:

Husägare! Så är det. Ett charmigt ombyggt fritidshus på Värmdö föll oss i smaken. Det hela gick ganska fort, lite av ett spontanköp kan man säga. Där magkänslan snabbt konstaterade att detta skulle komma att bli en fin framtid.



Magen! Jodå, den växer och lever sitt egna liv. Eller snarare den där inne gör det. Lever om, sträcker på sig, sparkar och spjärnar. Det är det fina i allt, att känna ett mönster som visuellt inte visar sig innan januari. Den 23:e är det sagt att leveransen bör ske. Preliminärt så klart. Jag är i vecka 28, och har varit gravid en evighet, det är så det känns.