torsdag 28 oktober 2010

Namngivning.

Den vän jag känt absolut längst är Emma. Vi har delat upplevelser i ungefär 26 år. Det här året, 6:e april klockan 02.50 för att vara exakt, hände något alldeles speciellt. Emma och hennes Benjamin utökade sin lilla familj med en fantastisk Tora! I lördags var det dags för namngivningsceremoni. Jag var inte helt insatt i vad arrangemanget egentligen innebar. Kunde det kanske jämföras med ett borgligt bröllop? Jag fick veta att man kunde utforma lite efter tycke och smak.

Det blev en enkel och charmig ceremoni där de stolta föräldrarna berättade lite kring namnet, presenterade gudmor och tände ett värmande ljus. Och presenterna! En mängd färglada paket invirade i färgglada snören. Just då upplevde nog Tora att det var alla dessa snören som var höjdpunkten. De verkade falla henne i smaken. En alldeles lagom ceremoni, enligt min mening. Välkommen Tora!

1 kommentar:

Emma sa...

NU hittade jag hit :-). Kärlek å glansigt öga för dina fiina ord om vår lilla Toris. Puss