tisdag 11 januari 2011

Väntan.























Här inne vistas gissningsvis ett av världens livligaste underverk. Då vi nu nått graviditetsvecka 39 är det dessutom en stark krabat som riktar kickar mot mina revben och andra invärtes organ. På grund av de tilltagande bäckenbesvär jag haft sedan vecka 13 (vilket tillsammans med hutlösa mängder snö och halka gör att jag idag inte kan ta mig utanför dörren utan eskort), borde vetskapen om att underverket när som helst kan bestämma sig för att komma ut vara rogivande. Men att spendera all tid hemma och vänta är bland det mest frustrerande jag varit med om. Samma låsta position varje dag - inta vertikalt soffläge och gå igenom tv-tablån. Som att allt står stilla och väntar, håller andan.

Jag är redo, kom ut nu då... Annars föreligger alltså en övervägande risk för en frustrationsexplosion. Och bärandes på en extra tyngd bestående av ca 27 kilo (varav ca 3 kilo är bebis, och resten...) kan det resultera i en rejäl urladdning.

Min barnmorskan Tina har givit sitt godkännande, tidsmässigt får jag gärna föda nu. Eller igår. Men tyvärr är det varken upp till mig eller Tina. Det kan innebära ytterligare tre veckors väntan.

Inga kommentarer: